Vappu Okkeri: Likabehandling är ständig rörelse mot det bättre

Tehy har också en betydande roll i att bygga upp likabehandling och som opinionsbildare. Det är också viktigt för arbetshälsan att man blir accepterad som den man är. Tehys förhandlingschef Vappu Okkeri talade om likabehandling vid Tehys Pride-fest 16.6.2025, vi publicerar presentationen i två blogginlägg.

Image text
Kuva: Pasi Autio

Diskriminering är ofta osynlig innan man själv upplever den. Tehy-tidskriften genomförde en webbenkät om att komma ut ur garderoben. Respondenterna hörde till sexuella minoriteter och könsminoriteter. En av respondenterna sade träffande: ”Man kommer ut ur garderoben många gångar, det kommer alltid möten där nya människor deltar.” En annan konstaterade: ”Heterostandarden hänger överallt som syre."

Ändå upplevs social- och hälsovårdsbranschen och det pedagogiska området som en kvinnodominerad bransch och kanske tryggare än många mansdominerade branscher.

Diskriminering handlar inte bara om att skrika efter någon eller behandla dem med fientlighet eller hota med våld. Diskriminering handlar också om vem som anses vara en lämplig arbetstagare, vems privatliv som intresserar mer än kompetens, eller vem vi antar hör till en grupp enbart på grund av namn, röst eller utseende.

Diskriminering uppstår inte alltid av illvilja, det kan vara fråga om okunnighet. Det kan hända att man inte har orden eller kunskapen. Vi har inte erfarenhet, situationen är främmande för oss. Man behöver inte gå på äggskal eller vara rädd för att göra misstag. Men man måste ha en vilja att lyssna och utvecklas.

Men ibland handlar det om just tankefördomar. Internaliserade uppfattningar om vad som är normalt och vad som är avvikande. ”Frågan är främmande för mig och jag avvisar den.” ”Det var annorlunda förr.”

Likabehandling hör till alla 

Likabehandling är inte bara en fråga för minoriteter. Det handlar inte bara om icke-diskriminering, utan om handlingar för att var och en ska kunna höra till gruppen, göra sitt jobb utan rädsla för diskriminering, förringning eller att bli föremål för skratt.

Vi som Tehy har en skyldighet, men också en möjlighet: Vi kan lyfta fram missförhållanden, utbilda, ta ställning och vara med och bygga upp ett samhälle där alla känner sig accepterade, oberoende av kön, sexualitet, etnicitet, språkbakgrund eller funktionsförmåga.

Tehys kärnuppgift är löneintressebevakning, utveckling av arbetsvillkor och främjande av välbefinnande i arbetet inom social- och hälsovårdsbranschen och det pedagogiska området. Utöver detta har Tehy en betydande roll som Finlands största fackförbund inom social- och hälsovårdsbranschen och det pedagogiska området beträffande uppbyggande av likabehandling och att vara opinionsbildare.

Detta är inte bara en fråga om fint tal, det är en synlig, verkningsfull och konsekvent verksamhet som Tehy har bedrivit under lång tid, särskilt under ledning av vår ordförande Millariikka Rytkönen.

Tiderna förändras och så måste också vi göra 

Redan nu har vi gjort framsteg i många frågor. Prideveckan, eller egentligen Pridemånaden, har blivit ett evenemang för hela folket, där rättigheter för köns- och sexuella minoriteter lyfts fram. 

Jag minns själv hur evenemanget Helsinki Pride växte från en hemtrevlig Tölövikenfest på 2010-talet till en massiv stadsfestival som omfattade hela staden. Allt fler arbetstillfällen, samfund och företag har anslutit sig. I år är Helsinki Prides beskyddare för första gången den sittande presidenten och hans maka.

Jag pratade nyligen med en kollega som hade varit med om frihetsdagarna redan på 1980-talet. Hen berättade om hur några tiotal människor då gick längs Mannerheimvägen. Det mest förbryllande var att folk stirrade. Sådant stirrande förekommer inte längre. Världen har förändrats och det här får vi fira. Men arbetet fortsätter.

Idag är samkönade relationer vardagsmat för många. De väcker inte längre frågor, fnitter eller osakliga skämt vid kaffebordet. Ändå kräver minoriteternas rättigheter kontinuerligt arbete och lärande av oss alla.

Tehy-tidskriften intervjuade en 37-årig sjukskötare som är på väg att påbörja könskorrigeringsbehandlingar. Hen berättade att det känns möjligt att tala med chefen om saken, men att det känns nervöst att berätta för den övriga arbetsgemenskapen. Hur tas saken emot?

Med anledning av detta är det viktigt att arbetsgivarna tillhandahåller utbildning för personalen. Hur bemöter man en klient, en patient eller en arbetskamrat? Det viktigaste är att arbetsgivaren har nolltolerans mot diskriminering och osakligt bemötande.

Men vad kräver då likabehandling egentligen?

Man skulle kunna tro att det är så den uppstår automatiskt, så länge vi inte diskriminerar någon. Likabehandling kräver dock att vi tänker efter: vems upplevelse känner vi inte till eller hur förstår vi vem som inte får plats?

I arbetslivet kan detta synas i små saker. En blankett som inte godkänner personens riktiga namn. En kundservicesituation, där människan bemöts via antaganden. Likabehandling kräver att vi aktivt beaktar dem som lätt hamnar i marginalen.

När vi tar hänsyn till minoriteter ger vi inte privilegier, utan korrigerar en obalans som vi själva kanske aldrig har tvingats stöta på. 

Därför är likabehandlingsarbetet allas vår uppgift. Och det är ett arbete som lönar sig. Detta eftersom ett arbetsliv där alla kan vara sig själva är ett arbetsliv där man mår bättre och samtidigt blir arbetet mer produktivt.

Under ledning av ordförande Millariikka Rytkönen har Tehy utfört ett kompromisslöst jämställdhetsarbete och även mer omfattande människorättsarbete. Vi har försvarat våra medlemmars rättigheter och tagit ställning för såväl icke-diskriminering som rättvisa.

Detta har avspeglats i främjandet av könsminoriteternas och de sexuella minoriteternas rättigheter, men också i arbetet mot rasism och i ställningstaganden.

Arbetet är inte begränsat endast utåt. Även Tehy som arbetsplats har visat att alla är välkomna precis som de är. För oss på Tehy har det varit betydelsefullt att Tehy under Millas ledning har deltagit i Prideparaden sedan 2018 och var officiell Helsinki Pride-stödjare också 2024.

Dessa handlingar har haft en samhällelig betydelse. Men samtidigt har de visat oss anställda att vi accepteras precis så som vi är. Vi definieras av vårt arbete, inte huruvida vi tillhör en minoritet.

Pride är en fest, men den är också en påminnelse. 

En påminnelse om att jämlikhet och likabehandling inte uppstår av sig själv. De byggs tillsammans, men på motsvarande sätt kan de också smulas sönder. Jämlikhet och likabehandling är värden som kräver kontinuerligt arbete för att inte försvagas. Atmosfären växlar och ibland blir den mer spänd, och därför behövs handlingar. 

Ett tryggt och jämlikt samhälle byggs där vi arbetar, möter människor i butikskön och på arbetsplatserna. 

Likabehandling är ständig rörelse mot det bättre. Och Tehy utför just detta arbete.

*

Likabehandling är inte ett önskemål, utan en skyldighet

Förebyggande av diskriminering är inte bara en gest av god vilja, eftersom lika rättigheter och tryggande av dem finns inskrivna i lagen, påminner Vappu Okkeri.