Konkurrensförbudet innebär att arbetstagaren inte fritt kan säga upp sig och direkt övergå till en konkurrent till arbetsgivaren eller starta ett eget konkurrerande företag under den tid som förbudet gäller.
I praktiken ör konkurrensförbud möjligt endast
- om arbetstagaren får tillgång till eller använder särskilda affärs- och yrkeshemligheter som hänför sig till arbetsgivarens verksamhet och som arbetsgivarens konkurrenter inte har.
- om arbetsgivaren har befogade skäl att skydda sina kunder.
Om man har avtalat om konkurrensförbud utan särskilt vägande skäl, är förbudet ogiltigt och arbetsgivaren har ingen grund att åberopa det. Det är ändå skäl att noggrant tänka igenom vad man förbinder sig till när man ingår ett avtal.
Konkurrensförbudets varaktighet
Konkurrensförbudet kan gälla i högst sex månader efter att anställningsförhållandet har upphört. Det är bindande för arbetstagaren endast om arbetstagaren själv säger upp sig eller sägs upp av personliga skäl.
Konkurrensförbudet gäller inte om anställningsförhållandet upphör av orsaker som beror på arbetsgivaren, alltså om arbetstagaren exempelvis sägs upp av ekonomiska eller produktionsmässiga skäl.
Konkurrensförbud och avtalsvite
I samband med konkurrensförbudet avtalar man vanligen om ett fast avtalsvite som arbetstagaren genast måste betala om han eller hon bryter mot konkurrensförbudet. Avtalsvitet måste betalas även om brottet mot konkurrensförbudet inte orsakar någon skada för arbetsgivaren. Avtalsvitet kan högst vara en summa som motsvarar arbetstagarens lön för de sex sista månaderna innan arbetsförhållandet upphörde.
Om man inte har avtalat om något avtalsvite kan arbetstagaren ändå bli tvungen att ersätta arbetsgivaren för skador som orsakats av konkurrerande verksamhet. Arbetsgivaren måste kunna påvisa att brottet mot konkurrensförbudet har orsakat skada.