Tehy har vid upprepade tillfällen lyft fram missförhållandet kring arbetskläder inom småbarnspedagogiken. Det handlar inte om någon ”trevlig bonus” till personalen, utan om lämplig arbetsklädsel och de kostnader som detta medför.
Vårt mål är att arbetsgivaren ska se till att personalen inom småbarnspedagogiken har lämpliga kläder som krävs för arbetet. Om arbetsgivaren inte tillhandahåller arbetskläderna kan kostnaderna ersättas till exempel med en klädpenning.
Arbetet inom småbarnspedagogiken sliter på kläderna
Småbarnspedagogikens vardag är allt annat än rent inomhusarbete. Till arbetsdagen hör utomhusvistelse i alla väder, lek på golvet, pyssel och målning, måltidssituationer, på- och avklädning samt vårdsituationer för små barn. Kläderna utsätts för smuts, fukt, slitage och fläckar från kroppsvätskor.
I finländska förhållanden kräver utomhusvistelsen olika slags kläder under olika årstider. En arbetstagare behöver kläder och skor som tål regn, kyla, slask och hetta.
En arbetstagares egna kläder och skor slits och blir oundvikligen smutsigare i arbetet än vid vanlig fritidsanvändning. Kläderna måste också tvättas och förnyas oftare än vanligt.
Behovet av kläder för personal och slitage på kläderna inom småbarnspedagogiken har beskrivits i en tidigare artikel i Tehy-tidningen.
Varför betalar yrkesverksamma inom småbarnspedagogiken själva för sina arbetskläder?
De nuvarande rutinerna för arbetskläder väcker också frågan om likabehandling av de anställda.
En arbetstagare inom småbarnspedagogiken arbetar utomhus i samma regn, kyla och slaskväder som många andra arbetstagare inom kommunsektorn.
Inom AKTA:s tillämpningsområde finns yrkesgrupper där arbetsgivaren tillhandahåller den klädsel som krävs för att ge skydd mot smuts, kyla och fukt i arbetet och ser till att nya kläder anskaffas regelbundet. Till exempel parkarbetare, idrottsplatsskötare och arbetschefer har sådana uppgifter.
Inom många kvinnodominerade branscher, såsom småbarnspedagogiken, måste de anställda i regel själva stå för kostnaderna för de kläder och skor som är lämpliga för arbetet.
En arbetstagare inom småbarnspedagogiken arbetar utomhus i samma regn, kyla och slaskväder som många andra arbetstagare inom kommunsektorn.
Arbetsförhållandena och de kostnader som uppstår för arbetstagaren måste granskas objektivt. Historiskt etablerad praxis är i sig inte ett tillräckligt skäl för att behandla arbetstagare olika.
Det finns stora skillnader i kommunernas praxis
KT och huvudavtalsorganisationerna enades om att inrätta en tidsbegränsad arbetsgrupp för den innevarande avtalsperioden, vars uppdrag bland annat var att utreda praxis kring arbetskläder och användningen av klädpenning för personal inom småbarnspedagogiken.
En undersökning som genomfördes våren 2026 visar att praxis varierar avsevärt. Av de 194 arbetsgivare som svarade på enkäten betalar endast 27,8 procent klädpenning, 67 procent betalar ingen klädpenning alls och 5,2 procent har avskaffat den tidigare praxisen. För de arbetsgivare som betalar klädpenning är ersättningen i genomsnitt 103 euro per år.
Förutom klädpenningen skaffar arbetsgivaren i vissa kommuner till exempel arbetskläder, regnkläder, skor eller annan utrustning som behövs i arbetet åt personalen. Dessa är bra exempel på hur man kan hitta lösningar på kostnaderna för arbetskläder.
De nuvarande skillnaderna mellan kommunerna är dock inte tillfredsställande. Yrkesverksamma inom småbarnspedagogiken som utför samma arbete kan ha helt olika villkor beroende på vilken kommun de arbetar i. En mer rättvis utgångspunkt skulle vara att arbetsgivaren ser till att de anställda har lämplig klädsel för arbetet. Även i enkätens öppna svar betonades behovet av en tydlig och enhetlig praxis.
Arbetstagaren ska inte behöva stå för kostnaderna för arbetskläder
Lämpliga arbetskläder är inte bara en ekonomisk fråga. Det har också att göra med arbetsförhållanden, arbetshälsan samt branschens attraktions- och hållkraft.
Enkäten visar att man redan har hittat lösningar på kostnaderna för arbetskläder på olika håll i Finland. Nu behövs en mer enhetlig praxis i hela landet.
Arbetstagaren ska inte behöva stå för kostnaderna för de kläder som behövs i arbetet.
