Tehy har vid upprepade tillfällen påpekat problemet som rör arbetskläder inom småbarnspedagogiken. Det handlar inte om någon ”trevlig bonus” till personalen, utan om lämplig arbetsklädsel och de kostnader som detta medför.
Vårt mål är att arbetsgivaren ska se till att personalen inom småbarnspedagogiken har lämpliga kläder som krävs för arbetet. Om arbetsgivaren inte tillhandahåller arbetskläderna kan kostnaderna ersättas till exempel med en klädpenning.
Småbarnspedagogikens arbete sliter på kläderna
Småbarnspedagogikens vardag är allt annat än rent inomhusarbete. Till arbetsdagen hör utomhusvistelse i alla väder, lek på golvet, pyssel och målning, måltidssituationer, på- och avklädning samt vårdsituationer för små barn. Kläderna utsätts för smuts, vatten, slitage och fläckar från kroppsvätskor.
Utomhusvistelsen förutsätter i finländska förhållanden mycket olika klädsel under olika årstider. En anställd behöver kläder och skor som tål regn, kyla, slask och hetta.
En anställds egna kläder och skor slits och blir oundvikligen smutsigare i arbetet än vid vanlig fritidsanvändning. Man måste också tvätta och byta kläderna oftare än vanligt.
Behovet av kläder för personal och slitage på kläderna inom småbarnspedagogiken har beskrivits i en tidigare artikel i Tehy-tidningen.
Varför betalar yrkesverksamma inom småbarnspedagogiken själv för sina arbetskläder?
De nuvarande rutinerna för arbetskläder väcker också frågan om likabehandling av de anställda.
En anställd inom småbarnspedagogiken arbetar utomhus i samma regn, frost och slaskväder som många andra anställda inom kommunsektorn.
Inom AKTA:s tillämpningsområde finns yrkesgrupper där arbetsgivaren tillhandahåller den klädsel som krävs för att ge skydd mot smuts, kyla och fukt i arbetet och ser till att nya kläder anskaffas regelbundet. Till exempel parkarbetare, idrottsplatsskötare och arbetschefer har sådana uppgifter.
Inom många kvinnodominerade branscher, till exempel inom småbarnspedagogiken, måste de anställda i regel själva stå för kostnaderna för de kläder och skor som är lämpliga för arbetet.
En anställd inom småbarnspedagogiken arbetar utomhus i samma regn, frost och slaskväder som många andra anställda inom kommunsektorn.
Arbetsförhållandena och de kostnader som uppstår för arbetstagaren måste granskas objektivt. Historiskt bildade praxis i sig är inte en tillräcklig grund för olika behandlingssätt.
Det finns stora skillnader i kommunernas praxis
KT och huvudavtalsorganisationerna enades om att inrätta en tidsbegränsad arbetsgrupp för den innevarande avtalsperioden, vars uppdrag bland annat var att utreda rutinerna för arbetskläder och användningen av klädpenning för personal inom småbarnspedagogiken.
En undersökning som genomfördes våren 2026 visar att rutinerna varierar avsevärt. Av de 194 arbetsgivare som svarade på enkäten betalar endast 27,8 procent klädpenning, 67 procent betalar inte något alls och 5,2 procent har avskaffat den tidigare praxisen. För de arbetsgivare som betalar klädpenning är ersättningen i genomsnitt 103 euro per år.
Förutom klädpenningen skaffar arbetsgivaren i vissa kommuner till exempel arbetskläder, regnkläder, skor eller annan utrustning som behövs i arbetet åt personalen. Dessa är bra exempel på hur man kan hitta lösningar på kostnaderna för arbetskläder.
De nuvarande skillnaderna mellan kommunerna är dock inte tillfredsställande. I två kommuner kan ställningen för yrkespersoner inom småbarnspedagogik som utför samma arbete vara helt annorlunda. En mer rättvis utgångspunkt skulle vara att arbetsgivaren ser till att de anställda har lämplig klädsel för arbetet. Även i enkätens öppna svar betonades behovet av en tydlig och enhetlig praxis.
Kostnaden för arbetskläderna tillkommer inte arbetstagaren
Lämpliga arbetskläder är inte bara en ekonomisk fråga. Det har också att göra med arbetsförhållanden, arbetshälsan samt branschens drag- och hållkraft.
Enkäten visar att man redan har hittat lösningar på kostnaderna för arbetskläder på olika håll i Finland. Nu behövs en mer enhetlig praxis i hela landet.
Kostnaderna för den klädsel som behövs i arbetet ska inte betalas av arbetstagaren.
