Målet med skrivningen i regeringsprogrammet är att sänka sysselsättningströskeln särskilt för små och medelstora företag. Lagändringen gäller alla arbetsgivare oberoende av storlek och sektor.
I Finland används visstidsanställningar mer än i många andra EU-länder. Andelen visstidsanställda är betydligt högre inom den offentliga sektorn (24,8 %) än inom den privata sektorn (13 %). Visstidsanställningar är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män och särskilt vanligt i yngre åldersgrupper. Antalet löntagare med visstidsanställning inom den offentliga sektorn är 163 000. Informationen kan hittas direkt i regeringens egen proposition.
Städer, kommuner och välfärdsområden ingår redan nu en enorm mängd arbetsavtal för viss tid – visstidsanställningarna omfattar en fjärdedel av dess anställda. Många av dessa avtal är också olagliga. Med hjälp av dem täcks behovet av permanent vikariearbetskraft och inom social- och hälsovården samt småbarnspedagogiken kedjas arbetsavtalen allmänt samman under flera år. Trots detta föreslår regeringen en ändring som underlättar användningen av visstidsanställda eller till och med uppmuntrar de största arbetsgivarna inom den offentliga sektorn inom social- och hälsovården i Finland att övergå till visstidsanställningar.
Reserv av visstidsanställda
Regeringen har ingen uppfattning om eller vilja att förstå tehyiternas arbetsliv. I minnet finns fortfarande de smaklösa halva bananerna från coronatiden, de tryckta tack-korten och Finlandiahusets blåljus, med vilka man kvitterade vårdarnas ansträngning i sitt arbete till och med på bekostnad av sin egen hälsa.
Det arbete som utförs av Tehys medlemmar är livsviktigt – bokstavligen. Varje frånvaro måste kompenseras och en ersättare hittas. Därför är vikariatruljangsen enorm och leder till en reserv av visstidsanställda som drivs av arbetsgivaren. Inom den privata sektorn orsakar däremot frånvaro från arbetet för många som arbetar på kontor eller på distans inget vikariebehov, och ingen märker nödvändigtvis hela saken. När det inte finns behov av visstidsanställningar spelar lagändringen ingen roll och du kan ge den ditt fulla stöd.
Det är klart att avregleringen av visstidsanställningar inom den offentliga sektorn kommer att öka det stora antalet visstidsanställda ytterligare. Regeringens proposition identifierar inte alls denna uppenbara följd. De stora arbetsgivarna kommer inte att låta bli att utnyttja denna möjlighet, eftersom alternativet är ett arbetsavtal för viss tid av grundad anledning som kan vara olagligt och till och med leda till ersättningar till löntagaren – åtminstone om hen har fackförbundets stöd bakom sig.
Konkurrensutsättning av arbetstagare
Som ett resultat av detta testas yrkesutbildade inom social- och hälsovårdsbranschen först med visstidsanställning på ett år också i fast arbete. Först efter att ha klarat denna period kan arbetstagaren nå den nivå som krävs enligt den gällande lagen och få arbetsavtal för viss tid ”av grundad anledning” och ibland till och med fast lön. För dem som hankar sig fram med visstidsanställningar blir kedjorna ännu längre. Under hela denna period kan arbetsgivaren konkurrensutsätta sina arbetstagare, varvid endast dem som arbetsgivaren tycker mest om förtjänar ett nytt arbetsavtal. Regeringen motiverar även själv ändringen med en så kallad förlängd prövotid genom att säga att ändringen ökar arbetsgivarens möjligheter att välja sådana arbetstagare som redan tidigare har varit anställda hos arbetsgivaren och som arbetsgivaren har konstaterat vara bra och tillförlitliga.
Propositionen innehåller ett löfte om att det i lagstiftningen säkerställs att ändringen inte ökar kedjan av arbetsavtal för viss tid av ogrundad anledning. Rent nonsens, för det finns inget konkret. Precis som regeringsprogrammets skrivning om att ingripa i den allmänt erkända diskrimineringen på grund av graviditet och familjeledighet med effektiva metoder som förblivit tomma ord.
Diskrimineringen ökar på två sätt
Hur ökar ändringen diskrimineringen? Visstidsanställningarna riktar sig till unga kvinnor. I och med lagändringen är det ännu större risk för den arbetstagare som gjort en graviditetsanmälan att inte få ett nytt avtal – när det inte längre behövs någon grund kan arbetsgivaren välja en ny arbetstagare som arbetar på arbetsplatsen.
Den andra och nya diskrimineringsgärningen slår till när den som fått barn är borta från arbetet i minst två år och vårdar barnet hemma eller inte återvänder till arbetet på grund av en ny graviditetsledighet. Under sommarens remissbehandling innehöll utkastet ännu en tidsgräns på fem år, som efteråt sänktes till två år. Uppenbarligen fick lobbyisterna från Finlands Näringsliv EK och Företagarna i Finland övertaget bakom kulisserna, men samtidigt lyckades man skapa en ny form av diskriminering med lagstiftarens välsignelse.
Framöver kommer framtidens skattebetalare att ”belönas” så att en person som på grund av familjeledighet redan har diskriminerats och blivit utan arbetsavtal betraktas som en ny arbetstagare när det har gått minst två från att anställningsförhållandet upphörde till att det nya avtalet för viss tid inleds. Arbetsgivaren får använda det nya arbetsavtalet för ett år utan grund för personen, även för arbete av helt permanent natur – och samtidigt kontrollera om till exempel moderskapet till ett litet barn orsakar frånvaro från arbetet. Att stanna kvar i den här observationsklassen är säkert en helt onödig och extra börda för en förälder till ett litet barn.
Med den nya, korta tidsfristen på två år nollställs löntagaren till en ny arbetstagares ställning. Med detta garanterar regeringen att arbetsgivaren har ett helt nytt motiv att avbryta arbetsavtalen för dem som gjort en anmälan om familjeledighet så snart som möjligt, så att arbetsgivaren kan starta sin tidsfristräknare. Inom straffrätten råder förbud mot dubbel bestraffning, det vill säga två straff får inte utdömas för samma gärning. I det framtida arbetslivet kommer detta inte längre att gälla för en visstidsanställd som tar ut familjeledighet – hen får dubbel sanktion.
Detta trots att födelsetalen i Finland har rasat och alla medel för att stödja familjebildningen borde tas i bruk mycket snabbt. Regeringens proposition tonar dock ned frågan genom att säga att ”konsekvenserna kan dock anses vara ringa, eftersom undersökningar visar att det främst är kvinnor som påverkas och ändringsförslaget beräknas endast påverka några tusen kvinnor i fertil ålder som skulle anställas för viss tid utan grundad anledning”. Regeringens hårda attityd drabbar just tehyiterna hårt, eftersom en stor del av dessa ”bara några tusen” är yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården inom den offentliga sektorn.
Ingen påverkan på sysselsättningen
Och grädden på moset är att motiveringen till ändringen, nämligen att förbättra sysselsättningen i små och medelstora företag, inte ens uppfylls. Lagutkastet anger klart och tydligt att ”man inte kan dra slutsatsen att denna ändring i ljuset av befintlig information skulle öka sysselsättningen i Finland”. Med andra ord vill regeringen medvetet försämra arbetstagarnas ställning, öka osäkerheten på arbetsmarknaden och diskrimineringen på grund av graviditet, och i samma andetag förringar man dess effekter när ändringen bara rör unga kvinnor i fertil ålder.
Jag kräver att regeringsprogrammets namn Ett starkt och engagerat Finland, som utarbetats under ledning av statsminister Orpo, ändras till namnet Ett Finland som engagerar sig endast i de starka.
