Regeringen har försämrat, skurit, inskränkt, straffat och sparat.
- Regeringen beslutade att minska personaldimensioneringen för omsorg dygnet runt för äldre från 0,65 till 0,6. Detta innebär att antalet vårdare i förhållande till vårdtagarna minskas.
- Den förra regeringens mål att höja vårdardimensioneringen till 0,7 senast 2028 drogs in.
- Regeringen har skurit ned på yrkesutbildningen med sammanlagt 120 miljoner euro. Detta påverkar i synnerhet utbildningen av närvårdare och därmed tillgången på arbetskraft inom branschen i framtiden.
- Avskaffandet av vuxenutbildningsstödet för den kvinnodominerade branschen var ett hårt beslut och den ersättande modellen som upprättades i stället är helt otillräcklig.
- I regeringsprogrammet anges att löneförhöjningarna inom den offentliga sektorn, såsom för vårdarna, inte får överstiga löneförhöjningarna inom exportbranscherna. Detta begränsar vårdarnas möjligheter att få större löneförhöjningar än inom andra branscher.
- Regeringen har beslutat om nedskärningar på 1,4 miljarder euro i finansieringen av välfärdsområdena.
- Regeringen har senast föreslagit ytterligare besparingar på 170 miljoner euro för social- och hälsovårdstjänsterna inom välfärdsområdena, och detta gäller såväl barnskyddet som funktionshinderservicen.
Besparingarna har lett till omfattande uppsägningar av vårdare
Sparåtgärderna inom social- och hälsovården har lett till ett otaliga samarbetsförhandlingar som gäller vårdare inom välfärdsområdena. Minskningen av vårdare leder till att den återstående personalens arbetsmängd ökar, vilket ökar brådskan och försämrar patientsäkerheten. På lång sikt förvärras vårdarbristen, eftersom framför allt visstidsanställningar inte förlängs.
Indragningen på omsorgstjänsterna belastar jouren, räddningsväsendet och sjukhusens bäddavdelningar, vilket ökar kostnaderna och försämrar tjänsternas effektivitet.
Att överföra omsorgen till de anhöriga ökar i sin tur den oavlönade omsorgen. Oavlönad omsorg ökar belastningen på de anhöriga, vilket kan leda till att deras arbetsinsats minskar och därmed till ekonomiska förluster.
Nedskärningarna inom social- och hälsovården försämrar försörjningsberedskapen
Försvarsutgifterna höjs till tre procent av bruttonationalprodukten, men samtidigt försämrar Petteri Orpos regering försörjningsberedskapen genom att skära ner på social- och hälsovårdstjänsterna. Säkerhet innebär att alla ska vara delaktiga i samhället, att alla ska få tillgång till hälso- och sjukvård av hög kvalitet. Krisberedskapen måste också tryggas.
Det är säkert oundvikligt att försvarsutgifterna ökar i detta världsläge, men finansieringen kan inte ske på bekostnad av social- och hälsovården, utan den måste sökas inom andra objekt eller till och med genom att man i någon mån tolererar ytterligare skuldsättning.
Skattesänkningarna för de rika kan till och med bromsa den ekonomiska tillväxten
Regeringen har också antytt skatteavdrag på förvärvsinkomster för medel- och höginkomsttagare samt avdrag på samfundsskatter. Enligt den traditionella nedsippringsteorin i fråga om utbudet ökar skattesänkningarna incitamenten att arbeta, spara och investera.
Undersökningar visar dock att skattesänkningarna för höginkomsttagare har en mycket liten eller obefintlig inverkan på tillväxten. Internationella valutafonden IMF och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD har till exempel inte funnit några starka bevis för att skattesänkningar för de rika ökar arbetstillfällena eller investeringarna avsevärt. Dessutom skulle detta innebära att hundratals miljoner euro skulle gå förlorade i statens skatteintäkter.
Skattesänkningar för de rika ökar inkomstskillnaderna, eftersom fördelarna anhopas på överklassen. Detta kan leda till social ojämlikhet och minskad konsumtionsefterfrågan, eftersom de rika sparar mer. Ojämlikheten i sig kan bromsa den ekonomiska tillväxten på lång sikt.
Den marginella konsumtionsbenägenheten för höginkomsttagare är mindre än för låginkomsttagare. Om målet är att öka efterfrågan i ekonomin, är skattesänkningar för de rika inte ett effektivt sätt. Stöd till låginkomsttagare eller offentliga investeringar stöder ofta efterfrågan starkare.
Ekonomin kan balanseras på ett rättvisare sätt
Varje ekonomiskt-politiskt beslut är ett värdeval och regeringen har valt sin riktning för att dra in på välfärdssamhället. Det finns också andra alternativ att balansera ekonomin än att skära ned på social- och hälsovården.
Till exempel slopandet av skattelättnaden för dividendinkomst för onoterade bolag skulle enligt finansministeriets uppskattning 2017 medföra cirka 430 miljoner euro i skatteinkomster.
Enligt finansministeriets uppskattning skulle man också kunna tjäna in hundratals miljoner euro i skatteinkomster genom att reformera beskattningen av dividender och fastighetsinkomster hos skattefria samfund.
Det finns alternativ, men det måste också finnas en vilja till rättvisare ekonomisk politik.