"Jag hade tillfälliga jobb i nästan tio år efter min examen. Jag kunde inte planera någonting. Jag fick avtal för en eller två dagar, ibland för sex månader. Sedan bröts avtalet för en dag för att förhindra att semester tjänades in."
Sjukskötare
"Osäkerheten om fortsatt anställning och inkomst gjorde att beslutet att bilda familj sköts upp. Jag blev oavsiktligt barnlös. I mitt fall varade visstidsavtalen i åtta år. Dessutom har ingen semester tjänats in under nolltimmarsavtal. Semesterersättning betalades med varje lön, utan påverkan när timmarna var 60 procent av den fulla listan. Samtidigt fanns det anställda i samma positioner som arbetade på två 100 procentslistor, och nytt folk rekryterades ständigt. Jag fick min första betalda semester när jag var 39 år gammal."
Förstavårdare
"Jag arbetade inom den offentliga sektorn i 5 år med visstidsavtal, som alltid avbröts för november och december. Under denna 1–2-månadersperiod arbetade jag som vikarie när det behövdes, nästan på heltid. I januari skrevs alltid igen ett nytt tidsbegränsat avtal som löpte till november. Jag var utan semester under alla 5 somrarna och fick betalt för den efter det tidsbegränsade avtalet i decemberlönen."
Sjukskötare
"Jag hade över 160 avtal under sju år. Det var ganska jobbigt att som ensamstående förälder och husägare göra ett bra jobb och samtidigt vara nästan värdelös för ledningen."
Närvårdare
"Jag hade mer än 10 år visstidsanställning på samma enhet hela tiden. Den ständiga osäkerheten om fortsatt arbete påverkade självkänslan, orken, antalet barn och boendeförhållandena."
Sjukskötare
"Jag vågar inte ta ett lån. Jag måste alltid ta den semester, den lediga dag, det skift som blir över från de andra. Jag arbetar alla helgdagar. I alla frågor säger de att jag inte är fast anställd. Jag kan inte få utbildning, jag får inte förmåner, jag kan inte delta osv. Jag kan plötsligt bli förflyttad någonstans där jag inte vill vara."
Närvårdare
"Jag arbetade som barnskötare på ett daghem i fyra år på samma enhet med arbetsavtal på visstid. Vid den tiden var jag utbildad skolkurator. Jag utbildade mig till barnskötare samtidigt som jag arbetade, men trots det fick jag inte ens komma på arbetsintervju på min egen enhet. En nyutexaminerad närvårdare valdes till tjänsten. Ständig osäkerhet är mycket stressande och inte ett särskilt motiverande sätt att arbeta på. Men jag försöker ändå göra mitt jobb så bra jag kan – till och med mer än vad som krävs – för att förtjäna min plats. Det här har pågått i sex år nu."
Barnskötare
"Jag gav upp vårdarbetet helt och hållet, trots att jag gillade det. Det var frustrerande att arbeta i åratal till och från och alltid befinna sig på stranden och gnälla när de fasta tjänsterna delades ut, "för att du är en bra vikarie"."
Sjukskötare
"Osäkerhet och oro för att arbetet fortsätter, med 3-månaders avtal i över ett år i värsta fall. Jag har inte fått något bostadslån eftersom min anställning är på visstid. Nu i slutet av året har jag haft tre år visstidsanställningar, så om jag blir fast anställd kan jag köpa en bostad och sluta stressa."
Bioanalytiker
"Jag är sjukskötare och har en stor familj. Hos min förra stora arbetsgivare gjorde jag fem vikariat i följd. Jag blev gravid och fick inte längre ett nytt avtal. Jag sökte också en fast tjänst som annonserades om mitt eget jobb, men på grund av graviditeten beaktades inte ens min ansökan, trots att jag redan utförde jobbet dagligen.
Visstidsanställning är nog den sämsta tänkbara avtalsformen och jag skulle hellre fortsätta att arbeta som giggare, där jag också lättare kan studera vid sidan av arbetet. Kedjebildningen undergräver tron på min bransch och dess attraktionskraft i mina ögon."
Sjukskötare
"Jag fick fast anställning tack vare Tehy. Förra sommaren stod jag inför slutet av mitt avtal, jag hade kommit överens med den tidigare chefen om ett fast jobb, den nya chefen skrev ett ettårigt tidsbegränsat avtal. Det här var på sommaren, och vintern innan pratade man om att göra det permanent, men så blev det inte.
"Jag blev gravid, och på våren fick jag utan anledning veta att mitt kontrakt inte skulle förnyas. Kontraktet var brutet. Jag hade arbetat i mer än 3 år i rad. Söndagsarbete skulle ha varit det enda som erbjöds. Jag kontaktade facket och nu har jag fått en fast anställning."
Närvårdare
"Visstidsavtalen innebär för mig framför allt osäkerhet och oro för min försörjning under den närmaste framtiden. Osäkerheten av kontinuiteten av just det här jobbet, och rädslan för arbetslöshet är ständigt närvarande. Arbetsmotivationen är tydligt på väg nedåt och jag tänker ständigt på att byta bransch."
Barnmorska
"Jag har varit sjukskötare i ett år och nio månader nu. Under denna period har jag tecknat minst fem arbetsavtal på visstid. Ofta har jag fått vänta till sista minuten innan jag fått besked om att mitt avtal förlängs. Det är frustrerande att ständigt ’hänga i en skör tråd’, särskilt som det nu inte finns några lediga jobb i branschen."
Hälsovårdare
"Ständig osäkerhet om huruvida arbetet kommer att fortsätta eller inte efter deadline. Jag har redan haft tiotals visstidsanställningar. Rädsla och osäkerhet inför att bilda familj. Det finns drömmar om barn, men hur är det med arbetet? Finns det ett jobb att komma tillbaka till? Får jag "sparken" för att jag vill bilda familj?"
Sjukskötare
"Jag tog familjeledighet och först ville arbetsgivaren inte förnya mitt avtal när de fick reda på att jag var gravid. Jag ingrep naturligtvis i detta. Avtalet förnyades inte längre när jag tog familjeledighet. Jag hade jobbat som munhygienist i den kommunen i fyra år."
Munhygienist
"Som ensamstående förälder med små barn är den ekonomiska otryggheten fruktansvärd. Om lönedagen infaller i mitten av månaden och du inte har något jobb månaden därpå, blir du utan pengar i minst en månad. Man måste alltid vänta en viss tid innan man kan ansöka om dagpenning, och beslut om dagpenning fattas inte genast."
Laboratorieskötare
"I ungefär 3 år nu har jag fått mina visstidsanställningar förlängda utan uppehåll däremellan. Avtalen är i allmänhet sex veckor långa, längre under semesterperioden. Detta gör att jag ständigt måste tänka på kontinuiteten i arbetet, också för att den inte meddelas i förväg. Det är därför jag inte vågar ta ett bostadslån och köpa ett hus, än mindre bilda familj som kvinna. Det känns som om livet praktiskt taget stagnerar.
Förstavårdare
"Det bildades kedjor i många år. Jag hade mer än 50 arbetsavtal och när det blev en ledig tjänst fick jag inte alltid ens komma på intervju, utan de valde en nyanställd före mig, trots att jag hade varit där i flera år som tillfälligt anställd. Sedan bestämde jag mig för att inte ens ansöka, för jag var så upprörd. Senare fick jag en fast tjänst när en hög chef skickade mig ett dokument om huruvida jag accepterar en fast tjänst. Det fanns inte ens en intervju då."
Närvårdare
"Jag gick miste om den där ägarlägenheten när mina avtal lades i kedja i flera år Bankerna ville inte ge mig något lån eftersom jag inte hade någon fast arbetsgivare."
Tandskötare
"Jag hade tillfälliga jobb i nästan tio år efter min examen. Det fanns inget jag kunde planera. Jag fick ett par kontrakt för en dag, ibland för 6 månader och sedan avbrutet för en dag, så att semester inte samlades.
Min inkomster var oregelbundna, och det är troligen orsaken till att jag nu är skuldsatt. Om jag ville ha semester hade jag obetald ledighet. Det samlades en massa arbetsavtal. De berömde mig överallt för att jag arbetade så hårt och så vidare, men de sa att "när det nu inte finns ett fast jobb att erbjuda". Och om det någon gång fanns ett, kom jag inte längre än till intervjun. För att jag var en så bra vikarie som fungerade överallt. Trevligt, men inte så kul!"
Sjukskötare
"Jag tog examen 1992 och jag har tio sidor med visstidsanställningar. Jag fick tjänst först när jag var 43 år. Den ständiga kedjebildningen påverkade min psykiska hälsa, då jag kände mig sämre av att inte få en fast tjänst. Detta påverkade bland annat möjligheten att få lån. Jag hade inget fast jobb. På jobbet kunde jag inte heller utföra vissa arbetsuppgifter, eftersom man måste vara fast anställd för att utföra dem. Det var upprörande att skriva arbetsavtal varannan vecka. Jag började bli äldre. Jag hade ett litet barn och min man var allvarligt sjuk."
Barnmorska
"Jag har inte kunnat få ett bostadslån, jag har inte kunnat planera eller ta semester, eftersom nästa korta arbetsavtal alltid i flera år kommit efter det föregående, barnen har lidit av samma brist på planering och detta har också påverkat daghemmen och skolan.
"Jag har varit tvungen att söka stödundervisning för mina barn och skaffa dem vård under vanliga människors semestrar, vilket har gett ångest och en känsla av mindervärde. Bristen på bostadslån och låg samlad arbetspension och låg lön har hindrat mig från att bli förmögen, så jag har varit tvungen att utbilda mig mer för att försörja mig och min familj."
Röntgenskötare
"Efter examen arbetade jag i ungefär ett år som sjukskötare på en poliklinik på ett universitetssjukhus innan jag tog familjeledighet. Under ett år har jag haft flera avtal om vikariat, från tre veckor till tre månader.
Under min föräldraledighet löpte mitt avtal ut och förlängdes igen för ytterligare en kort period. Det här tillfälliga jobbet tog också slut när jag var hemma med en några månader gammal bebis. Mitt kontrakt förnyades inte längre, med hänvisning till minskat behov. Jag välkomnades dock tillbaka efter familjeledigheten. Jag fick aldrig komma tillbaka, en ny medarbetare anställdes till min plats."
Sjukskötare
