I regeringsprogrammets programhelhet Gott arbete vill man stärka personalens tillräcklighet inom social- och hälsovårdsbranschen. Ett av sätten är internationell rekrytering och riksomfattande språkutbildning för dem som inte har finska eller svenska som modersmål.
Utbildningens internationalisering syns redan nu på arbetsplatserna: inom vårdbranschen finns allt fler internationella examensstuderande och personer som skaffar sig behörighet. De siktar på finländska arbetsuppgifter inom social- och hälsovårdsbranschen, men många stöter på hinder längs vägen. Bristfälliga språkkunskaper är en av de mest centrala hindren.
Utan språk finns ingen säker vård
Inom social- och hälsovårdsbranschen är språkkunskaperna ingen formalitet, utan en hörnsten i patientsäkerheten. Av en yrkesutbildad person krävs tillräckliga muntliga och skriftliga kunskaper i finska eller svenska. Även om Tillstånds- och tillsynsverket kan kontrollera språkkunskaperna, är det slutligen arbetsgivaren som ansvarar för säkerställandet av språkkunskaperna.
Många internationella experter blir utan jobb eller arbetspraktik just för att språkkunskaperna inte räcker till för att sköta uppgiften. Det verkar också finnas utmaningar med att påvisa språkkravet, eftersom det ordnas allt för få språkprov. Detta är orättvist mot studerande och personer som skaffar sig behörighet samt dessutom ineffektivt för vårt samhälle.
Professionella språkkunskaper behövs inom social- och hälsovårdsbranschen
Man bör satsa på språkkunskaperna redan i hemlandet, men man behöver även integrationsutbildning och arbetslivsorienterad språkrådgivning då man anländer till Finland. Arbetsgivaren har en viktig roll i detta.
Enbart allmänna språkkunskaper räcker inte – yrkesmässiga språkkunskaper behövs också. Detta förutsätter enhetliga modeller på riksnivå som social- och hälsovårdsministeriet för närvarande utreder. Språkutbildningen borde kopplas till såväl examensutbildningen som legitimeringsutbildningen.
Språkkonventionen ökar rekryteringsviljan
Arbetsplatserna och läroanstalterna behöver verksamhetsmodeller som sänker handledarnas tröskel för att handleda internationella studerande. Språkonventionerna, där man fastställer den studerandes utgångsnivå och mål, är ett exempel på en fungerande modell som stöder inlärning.
Handledarna ska ges tid, utbildning och stöd. Det krävs också ökade insatser för lärare och läroanstalter som ansvarar för handledningen. En samtidig praktik som par med en finländsk och en internationell studerande kan också öka inlärningen och integrationen.
När får vi riksomfattande språkutbildning?
Trots den svåra situationen i välfärdsområdena behöver vi internationell arbetskraft på lång sikt. Därför måste erkännandet av examina och legitimeringsprocessen påskyndas.
Som en del av denna process ska också den riksomfattande språkutbildningen för examensstuderande och en tydlig bedömningsmodell av språkkunskaper utvecklas.
