Åtstramningsåtgärderna i välfärdsområdena ökar osäkerheten, vilket får en del vårdare att fundera på att arbeta någon annanstans. Det kan börja kännas lockande att flytta efter arbete. Till exempel från norra Sverige kommer man för närvarande aktivt till Finland för att rekrytera vårdare.
Sjukskötare pendlar också till Norge för att arbeta så att deras hem finns i Finland och deras arbetsplats i Norge. Även närvårdare har åkt till Norge för att arbeta.
När vårdare åker utomlands för att arbeta är de borta från den utbildade arbetskraften inom social- och hälsovårdsbranschen i Finland.
Sjuksköterskor lämnar inte branschen lättvindigt
I Marjo Rings och Minna Kaarakainens undersökning om att man lämnar branschen beskrev sjukskötare och närvårdare ett brott mot det psykologiska kontraktet.
Sjukskötarna berättade för forskarna att de ville utföra sitt arbete på ett etiskt och professionellt hållbart sätt. Den ständiga brådskan möjliggjorde dock inte detta, utan arbetet hade förvandlats till ett löpande band-liknande utförande.
Även möjligheterna till kompetensutveckling och avancemang i karriären upplevdes begränsade. Organisationens ledning visade sig vara likgiltig, eftersom man inte tog itu med de problem som upptäcktes. Vårdarna som lämnade branschen hade förlorat förtroendet för social- och hälsovårdsorganisationerna och deras förmåga att förändras.
Ingen arbetskraftsreserv av dem som bytt bransch
En registerundersökning som genomfördes i Norge visade att de sjukskötare som bytt bransch inte utgör en sådan arbetskraftsreserv från vilken de snabbt kunde rekryteras tillbaka till vårdarbetet.
Enligt statistiken arbetade 16 procent av de norska sjukskötarna under 2022 utanför hälso- och sjukvården, till exempel i uppgifter inom utbildning, offentlig förvaltning eller personaluthyrning. Även om dessa sjukskötare inte arbetade med kliniskt vårdarbete, stödde deras arbete i andra positioner fortfarande utvecklingen av vårdarbetet och vårdkvaliteten, enligt forskarna. Erfarenheten av kliniskt arbete hos en sjukskötare är till nytta till exempel i uppgifter som lärare och forskare i vårdarbete.
I registerundersökningen ansågs det inte att lösningen på den norska sjukskötarbristen kunde hittas bland de sjukskötare som lämnat branschen, utan i satsningar på utbildning och internationell rekrytering av vårdare.
Hur får man social- och hälsovårdspersonal att stanna kvar i branschen?
Uppskattningsvis cirka var tionde sjukskötare och närvårdare arbetar inom andra branscher än inom social- och hälsovården.
I Finland måste social‑ och hälsovårdsbranschens och dess organisationers hållkraft stärkas för att allt fler yrkesutbildade personer ska stanna inom branschen. Den åldrande befolkningen ökar efterfrågan på social- och hälsovårdstjänster och samtidigt går en del av social- och hälsovårdspersonalen i pension. Dessa faktorer ökar tillsammans personalbehovet.
Enligt forskare vid Arbetshälsoinstitutet utgörs den allra viktigaste arbetskraftsreserven inom social-och hälsovårdsbranschen av de nuvarande yrkesutbildade som arbetar inom branschen och att man måste ombesörja deras arbetshälsa och arbetsförmåga.
Social‑och hälsovårdsbranschens hållkraft byggs upp av konkreta grundförutsättningar för arbetet:
- tillräcklig personalmängd
- tydliga karriärvägar
- erforderiga arbetsvillkor
- rättvis lönesättning
När man satsar på social- och hälsovårdsbranschen satsar man samtidigt på folkhälsan, arbetsförmågan och hela ekonomins hållbarhet.
Branschens hållkraft stärks när social- och hälsovårdsbranschens betydelse som grund för välfärdssamhället erkänns och de yrkesutbildade personer som arbetar inom branschen ges det värde de förtjänar.
