För den privata socialservicebranschen (SOSTES) har man utlyst ett förbud mot övertid och byte av arbetsskift, det vill säga arbetstagarna gör de arbetsskift som antecknats i arbetsskiftsförteckningen, men inget annat. Arbetstagarna arbetar alltså inte övertid och byter inte arbetsskift på arbetsgivarens begäran.
Med stridsåtgärderna sätter man fart på löneförhandlingarna inom branschen. Den privata socialservicebranschen har under flera år sänkt både servicekvaliteten och lönerna. Hela branschen bygger på att de som köper servicen, bland annat välfärdsområdena, köper till exempel serviceboende med service dygnet runt av den privata vårdjätten till ett lägre pris än de själva skulle producera. Privat omsorg är cirka tjugo procent billigare än tjänsterna som den offentliga sektorn producerar.
Det är fråga om en personaldominerad sektor som producerats med skattemedel: Det enda sättet att spara pengar (läs göra vinst) är ha ned personalkostnaderna. Personalen är så få som möjligt och lönerna hålls lägre än inom den offentliga sektorn. Lönerna inom den privata socialservicebranschen är hundratals euro lägre än i motsvarande uppgifter inom den offentliga sektorn.
I sig är det lätt att förstå varför vårdjättarna är ovilliga att korrigera löneskillnaden: Den offentliga sektorn vill inte köpa service av vårdjätten till samma pris som den själv kan producera. Vårdjättarnas vinstintresse och priskonkurrens har orsakat allvarliga problem för arbetshälsan hos social- och hälsovårdspersonalen och vårdens kvalitet och patientsäkerheten har försämrats.
Arbetsgivarförbundet HALI rf kritiserar arbetstagarorganisationerna för förbudet mot övertid och byte av arbetsskift. Enligt arbetsgivarförbundet gör åtgärden vardagen på arbetsplatserna och för klienterna i branschen värre. Vi på Tehy tycker annorlunda. Om man med avtalade arbetsskift och den ordinarie arbetstiden enligt kollektivavtalet försämrar servicen, är felet någon annanstans än hos förbundet eller arbetstagaren.
Om personaldimensioneringen inom branschen skulle vara i skick och det fanns tillräckligt med personal, skulle förbudet mot övertid och byte av arbetsskift inte ens kännas. Det är sorgligt att branschen endast kan drivas tack vare att social- och hälsovårdspersonalen hela tiden flexar genom att arbeta övertid och byta arbetsskift när situationen är akut.
Branschen är totalt utmärglad inpå benen.