Årsdagen för coronapandemin gick förbi redan för månader sedan. För tillfället finns det flera områden i samhällsspridningsfasen i Finland och epidemisituationen försvåras för varje dag. Trots det har nästan alla sjukhus avstått från de lokala avtalen som ingicks för jultiden för att motivera personalen att flexa och frivilligt göra extra arbete. Avtalen var till största delen bra och uppmuntrande. På många arbetsplatser hade det avtalats bl.a. om en förhöjd utryckningspenning, beredskapsersättningar, ersättningar för återkallad semester och höjningar av övertidsersättning på grund av coronan. Med dessa morötter flexade vårdpersonalen frivilligt och man klarade jultiden.
I början av året har personalrepresentanterna för Tehy på olika håll i Finland framställt en förhandlingsbegäran om fortsättning av de ovannämnda lokala avtalen och uppgörande av nya för hela coronapandemitiden. Tyvärr har svaret på begäran varit jakande endast i några sjukhus.
På alla andra håll – det vill säga på flera tiotal sjukhus – har inga åtgärder gjorts för att motivera och uppmuntra personalen. Det är svårt att tro att arbetsgivare skulle tänka att coronasituationen har besegrats. Det verkar snarare som att arbetsgivarna antingen inte kan förbereda sig på att coronasituationen försämras eller att de bara medvetet väntar på att Finlands riksdag ska komma med beredskapslagen och rädda situationen. Båda alternativen är mer än bekymmersamma.
Speciellt HNS:s verksamhet som arbetsgivare förvånar. Morötterna som avtalades för jultiden och som arbetsgivaren beslutade om har huvudsakligen avskaffats. I stället har det utvecklats ett sk. virtuellt team, vars finansiella motivationseffekt är så liten att man inte kan reparera det tilläggsarbetsbehov som undantagsförhållandena kräver. Det finns ingen äkta vilja till lokal förhandling eller någon kultur för äkta avtalande vid HNS. Under förra veckans förhandlingar kom man överens endast om ersättning för två extra tilläggsskift. Om ersättning för två tilläggsskift per arbetstidsperiod! Man kunde inte tro att HNS har brist på vårdare.
För de andra incitamentens del har HNS inte haft en äkta vilja att avtala, bara att diktera sina egna villkor. Enligt HNS är 150 euro i månaden under högst tre månader en tillräckligt stor motivation i en situation där vårdare inom intensivvårdsavdelningen hotar att ta slut. Ersättningen betalas inte till alla intensivvårdare utan till personer som arbetsgivaren utan några tydliga kriterier har valt. Därtill betalas ersättningen till arbetstagare som flyttar till en annan enhet. Det verkar starkt så att HNS igen vill ha bråk. Ett sådant oklart och behovsprövat förfarande leder ju bara till gräl. Ska HNS verkligen klara sig igenom coronapandemin med denna taktik? Jag kan berätta att 150 euro till slumpmässiga mottagare inte löser bristen på vårdare.
Tehys gratis råd är: litet ödmjukhet i spelet verkställande direktör Juha Tuominen. Sätt dig personligen ner vid förhandlingsbordet tillsammans med personalrepresentanterna och diskutera. Också genom denna kris klarar vi oss genom att avtala lokalt och samarbeta. Diktamenspolitiken är ett sätt som användes under kalla kriget. Sådant hör inte till 2020-talet. Ni har en brist på vårdare som blir allt värre. Vårdarna på alla avdelningar flexar varje dag. De har flexat redan i ett år. Det minsta ni kan göra är att sitta vid förhandlingsbordet och lyssna på personalrepresentanternas lösningsalternativ.
Kommunarbetsgivarna har tillsammans med Tehy och de andra huvudavtalsorganisationerna utarbetat gemensamma anvisningar om hur man ska agera på arbetsplatser för att tillgången på arbetskraft kan säkerställas under coronapandemin. Det lönar sig att bekanta sig med anvisningarna, HNS och andra arbetsgivare inom social- och hälsovården.