Klienter och patienter står för den största delen av trakasserierna, men också kollegor gör sig skyldiga. Så det handlar inte om någon liten grej, även om saken ibland bagatelliseras eller inte tas på allvar.
Arbetsplatsen måste följa tre grundläggande principer för sexuella trakasserier:
1. Ingen ska behöva stå ut med sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
2. Alla är också ansvariga för sitt eget beteende på arbetsplatsen.
3. Det är alltid arbetsgivarens ansvar att ingripa i trakasserier efter att hen blivit informerad om saken.
Det är viktigt att ledningen tydligt signalerar att sexuella trakasserier inte godkänns i arbetsgemenskapen varken från kollegor, patienter, klienter eller anhöriga. Riktlinjer för att förhindra sexuella trakasserier måste finnas på varje arbetsplats. Om de inte finns, kräv att riktlinjer formuleras.
Inom arbetsgemenskapen är det viktigt att identifiera vad som är sexuella trakasserier. En öppen diskussion bidrar till att upptäcka att olika människor upplever trakasserier på olika sätt. Det är viktigt att förstå att upplevelsen alltid är individuell och sann. Att bagatellisera orsakar rädsla och skuld hos den som trakasseras. Under och efter en trakasserisituation behöver den trakasserade stöd från kollegor, chefen och ibland även företagshälsovården.
I fall av trakasserier är det viktigt att berätta för trakasseraren att man upplever beteendet som trakasserier. Om trakasseraren ändå fortsätter blir handlingen avsiktlig. Ofta kan dock situationen vara så hotfull att man inte vågar säga något om saken. Då måste upplevelsen rapporteras till chefen. Arbetsgivaren är skyldig att ingripa och vidta åtgärder för att lösa situationen, men också att fundera på lösningar för att förhindra motsvarande situationer.
Den trakasserade måste därför alltid berätta för chefen vad som hänt, så att chefen kan ingripa. År 2018 genomförde Tehy en utredning som visade att endast var femte (20 %) berättade om saken. Siffran är beklagligt låg. Anmälningar gör problemet synligt och först då kan det åtgärdas.
Tehy kontaktas väldigt sällan med tanke på att fenomenet alltid kommer upp i enkäter och utredningar. Detta väcker bekymmer över att sexuella trakasserier fortfarande är en tystad hemlighet. Tystas vi av skam, av att andra bagatelliserar saken eller att vi söker en skyldig?
Även arbetarskyddsmyndigheterna rapporterade 2017 att de sexuella trakasserier sällan når deras tillsynsverksamhet. Kontaktas de handlar det oftast om att arbetsgivare trakasserat någon. Vanligtvis vill personen som tar kontakt dock inte att myndigheten vidtar tillsynsåtgärder.
Arbetarskyddsmyndigheterna påminner om att sexuella trakasserier som en arbetstagare upplever tas upp till tillsyn med låg tröskel. I allmänhet överskrids tillsynströskeln för trakasserier, om trakasserierna eller det osakliga bemötandet kan utgöra en fara för hälsan.
Enligt en enkät som genomfördes på uppdrag av Tehy riktar sig sexuella trakasserier mestadels till arbetstagare under 35 år. Det är verkligen beklagligt om det i början av karriären förkommer trakasserier som ger upphov till ångest. Det kan leda till att arbetstagaren söker ett arbete där man inte är fysiskt nära klienten. Då gäller det alltså i praktiken inte social- eller hälsovårdsbranschen, så upplevelser av sexuella trakasserier kan till och med leda till ett branschbyte.