Regeringen, som framhållit att den inte lägger sig i arbetsmarknadsfrågor, rusar än en gång till arbetsgivarnas hjälp.
Situationen utvecklas mot att regeringen denna gång verkligen måste tvinga vårdarna att arbeta, om inget avtal nås innan det blir strejk. Dessförinnan kommer stämningsmän att söka upp vårdare med delgivningar, och i värsta fall kommer polisen att eskortera vårdare som de påträffar till arbetet. Är det så här social- och hälsovårdssektorn i det civiliserade och jämställda Finland ska se ut i framtiden?
Man kan försöka tvinga vårdare att arbeta genom lagstiftning. Men ärligt talat, hur länge kan det pågå och hur länge är den finska regeringen beredd att upprätthålla sådan lagstiftning? Vårdarna klarar det nog. Förutsatt att man äntligen börjar göra något åt lönerna och arbetsförhållandena. Vi har redan väntat tillräckligt länge.
Coronatidens stora tack, färgade ljus, applåder, utskrivbara tackkort och bananer har bytts ut mot kritik mot vårdarna för omoraliska strejkåtgärder. Det överraskar inte. När en kvinnodominerad och lågavlönad grupp vårdare kräver den lön som de borde ha fått redan i 50 år, upplevs det som ett hot.
Våra supportrar inom fackföreningsrörelsen har varit tysta och osynliga, trots att även lärarna inom småbarnspedagogiken och banktjänstemännen inom finansbranschen hade kunnat ansluta sig till samma front, för att inte tala om servicebranschernas kvinnodominerade branscher. Varje kvinnodominerad bransch borde kräva samma lönerättigheter för sina medlemmar som de mansdominerade branscherna har åtnjutit i decennier. Och samhället bör stödja denna utveckling så att stridsåtgärder inte behövs.
I stället för att ge stöd har en del fackförbund rentav kritiserat vårdarna för att de vägrat utföra skyddsarbete. Ingen av ”stenkastarna” klagade när Pappersförbundet – en mansdominerad bransch – i december 2021 gjorde samma sak, det vill säga meddelade att skyddsarbete inte utförs på arbetsplatser som är föremål för strejk. Denna arbetskonfliktåtgärd i en mansdominerad bransch sågs inte som ett hot mot strejkrätten, och man kommenterade inte förfärat att ”vi skulle aldrig äventyra människors liv”.
I december 2021 ingrep den finska regeringen inte heller i arbetsmarknadsfrågor i denna mansdominerade bransch, och satte inte igång med att stifta en tvångsarbetslag. Och ja, även då äventyrade strejken och vägran att utföra skyddsarbete människors liv och hälsa – åtminstone enligt tingsrättens avgörande. Strejken hotade att avbryta värmeproduktionen och vattendistributionen bland annat till sjukhus.
Vårdarnas strejk är på alla sätt laglig. Den är också väldigt avgränsad. Strejken gäller bara några hundra av 180 000 vårdare. Vårdarnas stridsåtgärder skiljer sig inte från Pappersförbundets åtgärder. Ändå kritiseras vårdarnas åtgärder inom fackföreningsrörelsen, och den finska regeringen ingriper endast i vårdarnas arbetsmarknadsfrågor genom lagstiftning.
Varför är det så att när en kvinnodominerad bransch använder sin lagliga strejkrätt och kräver konkreta åtgärder enligt det mål för lönejämställdhet som finns inskrivet i regeringsprogrammet, så försöker man på alla sätt tysta dem?
Nu ska det inte lyckas. År 2022 är vårdarnas röst stark. Den snälla och beskedliga sjuksystern är historia.