Personalbristen togs upp i början av februari i en artikel i Helsingin Sanomat om kapaciteten inom hälsovården. Experterna som intervjuades uppgav att bristen på kompetent personal är det största problemet just nu, vad gäller bärförmågan av tjänsterna inom social- och hälsovården.
I februari ser coronaläget än en gång ut sådant att man kontrollerat kan avveckla begränsningar och rikta blicken mot framtiden. Man bör börja avveckla vårdskulden som ackumulerats under epidemin inom såväl primärvården, specialsjukvården, mentalvårdstjänsterna, munhälsovården som skolhälsovården, för att nämna några exempel.
Samtidigt bör man stärka kapaciteten av social- och hälsovårdens tjänster samt upprätthålla den för eventuella kommande böljor av coronasjukdomen. Behovet av vård ökar med den allt äldre befolkningen, medan erfaren personal inom social- och hälsovården i slutskedet av sin karriär går i pension.
Hur ser då arbetsläget ut för den utbildade vårdpersonalen när coronaepidemin sakteligen, hoppeligen avtar och övergången till de nya välfärdsområdena 1.1.2023 närmar sig?
En prognos av Keva uttrycker för de följande decennierna i kommunsektor att 18 734 (33 %) av närvårdarna, 13 052 (26 %) av sjukskötarna, 2 035 (31 %) av hälsovårdarna, 1 196 (29 %) av fysioterapeuterna, 1 288 (33 %) av bioanalytikerna och 1 825 (47 %) av avdelningsskötarna går i pension.
En bedömning (10/2021) publicerad av Keva om till exempel sjukskötare visar en personalbrist på 8 288 personer som inte förutspås lätta före 2030. Då uppgår den beräknade bristen till 9 417 sjukskötare. ANM:s yrkesbarometer (9/2021) visar för tehyitiska yrken att sjukskötarna och hälsovårdarna ligger på första plats i yrken med brist på arbetskraft medan närvårdarna ligger på andra plats.
Det är svårt att rekrytera arbetstagare till äldreomsorgen. Uppgifter som insamlats av THL från verksamhetsenheterna i maj-november 2021 visar att rekryteringen av fler än 2 400 fastanställda arbetstagare med utbildning i social- och hälsovårdsbranschen misslyckades på grund av brist på sökande. Även rekryteringen av över 2 400 arbetstagare på visstid misslyckades av samma orsak.
Enheterna för äldreomsorg rapporterade till THL (11/2021) att de sökte 2 513 fastanställda arbetstagare med utbildning i social- och hälsovårdsbranschen till lediga arbetsplatser. Verksamhetsenheterna bedömer att det för en personaldimensionering på 0,7 före 1.4.2023 behövs 4 651 arbetstagare med utbildning inom social- och hälsovårdsbranschen, respektive 859 andra ordinarie arbetstagare.
Riksdagen har tagit propositioner med förslag till lagändringar visavi hemvård enligt äldreservicelagen upp till behandling. Om lagändringarna går igenom, måste 654 närvårdare rekryteras före nästa år till hemvården dygnet runt. Även tjänsterna för trygghetshjälp behöver fler närvårdare (43 årsverken). Förslaget att skärpa vårdgarantin för grundläggande hälsovård till sju dagar förutsätter att ytterligare personal anställs till hälsovårdsstationerna, vilket förutsätter att ytterligare 420 sjukskötare eller hälsovårdare rekryteras före 1.4.2023.
WHO bedömer att det behövs cirka nio miljoner sjukskötare och barnmorskor till i världen, för att målen för hållbar utveckling i fråga om hälsa och välbefinnande ska uppnås före 2030. Bristen på professionell personal inom hälsovården är global och därför påverkar den även Finland. Vi kan inte lösa problemet genom internationell rekrytering.
Jag läste Sitras färska rapport om svaga signaler 2022. Visavi bristen på arbetskraft inom småbarnspedagogik, utbildning och hälsovård sade rapporten följande (sid. 24):
Hur vore det om arbetsförhållanden och ersättningar avsevärt förbättrades? Hur vore det om satsningarna på utbildning, socialskydd, jämställdhet, hälsovård samt sunda och trygga arbetsförhållanden sågs som en investering som betalar sig själv tillbaka?
Jag anser att frågan i rapporten är en av de viktigaste för framtiden inom social- och hälsovårdssektorn. Och det finns bara ett svar. Det är: Ja.
Följ förhandlingsrundan: www.tehy.fi/neuvottelukierros