Vårdare utan rättigheter

Knappast någon kommer att sakna året 2020. Generellt kommer man att komma ihåg det på grund av coronapandemin. För vårdarna kommer året att stanna kvar i minnet som ett ovanligt dystert år – som en kamp för respekt för deras grundläggande rättigheter.

Image text
bild: Tehy/Leena Louhivaara

Beredskapslagen infördes i mitten av mars. Den gav arbetsgivarna möjlighet att bland annat beordra vårdarna till övertid, flytta och dra in semestrar. Fullständigt godtyckligt och utan att betala några särskilda ersättningar. Vårdarna hade inte rätt att vägra. Vårdarna hade inte heller någon möjlighet att klaga om arbetsgivarna överreagerade eller vidtog till och med lagstridiga åtgärder.

Beredvilligt och utan att tveka utnyttjade arbetsgivarna verktyget som riksdagen hade gett dem. På många sjukhus syntes inte en endaste coronapatient till, och ändå tvingade man vårdarna i arbete med stöd av beredskapslagens bestämmelser. 

Tehy framförde ett klagomål till riksdagens justitieombudsmannen om ett av de grövsta fallen. Den 29 maj beordrade cheferna på Åbo stads hälsostationer arbetstagarna hos den centraliserade tidsbokningen till övertidsarbete för att hantera alla samtal som samlats i kö. Cheferna hänvisade till beredskapslagen, fastän de ansamlade samtalen inte berodde på coronaepidemin utan på en långvarig brist på resurser. Nu är det december och ännu har ingen lösning getts på klagomålet. Samtidigt antyder man återigen möjligheten att införa beredskapslagen, eftersom man på sjukhusen befarar att det blir brist på vårdare under julen. En brist som är verklighet även utan coronaviruset.

I MTV3:s ordförandeutfrågning med de fyra största partierna den 8 december 2020 var Sanna Marin, Annika Saarikko, Petteri Orpo och Jussi Halla-aho ovanligt eniga om att vårdarna skulle förtjäna en extra ersättning, men att regeringen inte kan blanda sig i lönepolitiken. Detta gav tittaren en känsla av att politikerna skulle vilja ge vårdarna ersättning, men att de inte kan.

Tala om lurendrejeri. Om riksdagen kan besluta om att införa beredskapslagen, med stöd av vilken enskilda vårdare mot sin vilja kan beordras i arbete, är det uppenbart att riksdagen även kan besluta om att ersätta för den börda som lagen orsakat. På precis samma sätt som regeringen har stött företag och kommuner under coronakrisen. Ingenting eller ingen hindrar det, om man bara vill och beslutar att göra det. Också pengar finns det. Enligt gårdagens utfrågning har en miljard euro extra redan styrts till kommunerna för att täcka coronautgifter. Det verkar bara vara fråga om en brist på vilja. Då är det enklare att undvika den heta potatisen och säga att vi inte kan göra något åt det här. Men det är inte sant. Ärade Finlands regering, var för en gångs skull ärliga mot vårdarna.

Det är omöjligt att förstå, än mindre acceptera exploateringen av den kvinnodominerade och lågavlönade branschen under pandemin. Det är särskilt svårt att förstå hur Finlands regering motiverar sitt agerande för sig själv. I regeringsprogrammet betonar man (närmare hundra gånger) mycket kraftigt en jämlik och jämställd behandling. Att överväga att återinföra beredskapslagen är som ett slag i ansiktet på vårdarna med tanke på deras erfarenhet av en jämlik och jämställd behandling. 

Pandemins andra våg har kommit oombedd men inte överraskande. Arbetsgivarna borde ha förberett sig för den genom lokala avtal. När denna lösning så gott som överallt har försummats är det en absolut skyldighet för Finlands regering att framföra ett förslag till riksdagen om att även ersätta vårdarnas belastning om beredskapslagen återinförs.