I september utförde Aula Research på uppdrag av Tehy en enkät bland Tehys medlemmar vid universitetssjukhus och centralsjukhus. Antalet respondenter uppgick till 2 750.
Coronatiden har varit tung för arbetstagare inom social- och hälsovårdssektorn: tvångsåtgärder har tillämpats, men någon kompensation har inte getts. Enligt enkäten har flera tvångsåtgärder i enlighet med beredskapslagen riktats mot yrkesfolk inom social- och hälsovårdssektorn: För 34 procent har semestern flyttats, ställts in eller så har längden på den ändrats, 23 procent har förflyttats till en annan arbetsplats eller andra uppgifter och 16 procent uppger att deras uppsägningstid har förlängts.
Respondenterna ombads även tala om hur arbetsgivaren har ersatt eller kompenserat följderna av tvångsåtgärderna. Nästan alla (97 %) konstaterar att tvångsåtgärderna inte har ersatts med någonting som avviker från de normala arbetsvillkoren. Endast tre procent uppgav att de hade fått till exempel förhöjd larmpenning eller något annat engångstillägg. Något coronatillägg har inte utbetalats till någon.
– Våren och sommaren har varit en tung tid för våra medlemmar. Belastande och farligt arbete i kombination med tvångsåtgärder, med vilka man bland annat har kommenderats till andra uppgifter och flyttat semestrar, har varit otroligt betungande. Bördan ökas ytterligare av bristen på uppskattning. Personer som slitit sig till bristningsgränsen för andra finländares liv och hälsa har inte fått någon ersättning, säger Tehys ordförande Millariikka Rytkönen.
I övriga Europa har skötare belönats kännbart även ekonomiskt, men inte hos oss. Enligt Rytkönen är detta förvirrande och sorgligt ur perspektivet för den finländska vårdpersonalen.
– Den andra vågen av corona sköljer nu över oss med full kraft. Också skötarna står inför en ny prövning. Jag är mycket oroad över hur de ska orka och var de ska hitta motivationen. Trevliga gester och tack värmer oss, men de sätter inte mat på bordet och minskar heller inte arbetsbördan eller riskerna, säger hon.
– Om personer som under tvång utsatt sin egen hälsa och arbetsförmåga under coronakrisen inte belönas på något sätt, kommer det att bli i det närmaste omöjligt att hålla nuvarande arbetstagare kvar i branschen och locka nya till den. Måttet är rågat.
Nästan hälften (48 %) planerar aktivt att byta bransch och totalt 88 procent har övervägt det. Endast 23 procent av skötarna tror att de kommer att orka med sina arbetsuppgifter inom social- och hälsovårdssektorn till slutet av karriären. Branschens dragningskraft har stora problem och 64 procent av personalen i den skulle inte rikta in sig på social- och hälsovårdssektorn om de skulle börja sina studier i dag.
Totalt 89 procent av respondenterna anser att en bättre lön är en central attraktionsfaktor inom branschen. Även en lägre psykisk belastning skulle öka viljan att stanna kvar i branschen. Så här tänker 69 procent av respondenterna.
– Problemen inom social- och hälsovårdsbranschen har utvecklats under en lång tid. Information och statistik om dåliga arbetsförhållanden och låga lönenivåer finns att läsa i överflöd. Några förbättringar har dock inte skett på åratal, snarare försämringar. I det här läget är det svårt att korrigera problem med små åtgärder: en större förändring krävs för att det inom branschen även i fortsättningen ska finnas motiverade arbetstagare som är nöjda med sitt arbete.
Fler än var tredje person som arbetar inom specialsjukvården upplever sitt välbefinnande i arbetet som dåligt. Av respondenterna uppger 68 procent att corona har försämrat deras välbefinnande i arbetet och 42 procent är rädda för att de utsätter sin egen eller sina närståendes hälsa för risker. Totalt 65 procent uppger att deras arbetarskydd har äventyrats under coronatiden.
– Arbete inom social- och hälsovårdssektorn omfattar riskfyllda situationer, men man har utbildats, övat och skapat verksamhetsmodeller inför dem. Enligt respondenterna överraskade rädslan av att insjukna i arbetet. Liknande observationer har gjorts även internationellt. Det kan vara fråga om hur farligt viruset är, bristfälliga skydd, otillräcklig introduktion i nya arbetsuppgifter eller överlag brist på stöd på arbetsplatserna. Observationerna måste tas på allvar, arbetet får inte orsaka rädsla, betonar Rytkönen.
Enkäten från Aula Research besvarades av totalt 2 750 tehyiter och svarsprocenten uppgick till 29 procent. Respondenterna representerade flera yrkesgrupper, varav den största var sjukskötare (70 %). Andra respondentgrupper var bland annat barnmorskor, röntgenskötare, bioanalytiker, fysioterapeuter, närvårdare, barnskötare samt biträdande avdelningsskötare och avdelningsskötare.
Mer information:
Direktören för Tehys sektion för samhällsrelationer och utveckling, Kirsi Sillanpää, tfn 040 820 7848
Tehys intressebevakningschef Else-Mai Kirvesniemi, tfn 050 346 0847