– Två av förslagen i utkastet gäller arbetstagarnas kollektiva förhandlingsrätt, som har tryggats som grundläggande och mänsklig rättighet, rätten till arbetsstridsåtgärder eller påföljder för dem. Varje ändring kräver därför att nödvändighetskravet för att begränsa grundläggande rättigheter uppfylls, men det uppfylls inte för någon av förändringarna, framhåller Tehys jurist och specialsakkunniga Jarkko Pehkonen.
Varken antalet arbetskonflikter, antalet arbetsdagar som förlorats i dem eller antalet arbetskonflikter som konstaterats strida mot arbetsfredsförpliktelsen har ökat under 2000-talet. Statistiken stöder inte att det skulle vara nödvändigt att begränsa rätten till stridsåtgärder jämfört med nuläget. Det har inte heller bevisats att de föreslagna förändringarna skulle ha faktiska effekter på konkurrenskraften, ekonomin eller sysselsättningen.
Enligt utkastet beräknas antalet arbetsdagar som ägnas åt strejker minska med 5–10 procent i och med lagändringen. Den samhällsekonomiska effekten av detta skulle bli väldigt liten. Bruttonationalprodukten skulle öka med 10–40 miljoner euro per år, och den uppskattningens maximibelopp på 40 miljoner euro är ungefär 0,015 procent av Finlands bruttonationalprodukt. De föreslagna förändringarnas sysselsättningseffekt beräknas till 390 000 arbetstimmar per år, det vill säga ungefär 255 årsverken. Det är en obefintlig andel – 0,009 % – av den årliga arbetstiden i Finland. Regeringens mål för förbättring av sysselsättningen är 100 000 arbetsplatser, så med 255 årsverken skulle man uppnå 0,225 procent av den sysselsättningseffekt som regeringen eftersträvar.
– De eftersträvade effekterna är mikroskopiskt små eller obefintliga. Detta stärker uppfattningen om att syftet med förändringarna inte är att förbättra samhällsekonomin eller sysselsättningen. Regeringen agerar nog snarare springpojke för EK, säger Tehys ordförande Millariikka Rytkönen.
Utkastet till regeringens förslag innehåller också andra betydande problem och bristande konsekvensbedömningar.
– I fråga om begränsning av politiska strejker till ett dygn hänvisar man till en nordisk modell. Inget nordiskt land har en sådan gräns, säger Jarkko Pehkonen.
Han anser också att exempelvis höjning av strejkböter på det sätt som föreslås strider mot bland annat ILO:s övervakningspraxis, eftersom alltför höga strejkböter kan äventyra arbetstagarnas faktiska strejkrätt genom att ha en avskräckande effekt även i fråga om lagliga strejker.
Mer information:
Tehys ordförande Millariikka Rytkönen,
kontakt via specialassistenten tfn 0400 540 005, mila.huovinen(at)tehy.fi
Tehys specialsakkunniga, juristen Jarkko Pehkonen, tfn 040 531 5464, jarkko.pehkonen(at)tehy.fi