Bristen är i själva verket i samma klass som det antal vårdare som staden själv meddelar att behövs för skyddsarbetet. Även detta berättas i regeringens förarbete.
Helsingfors stad kan alltså fräckt driva en lagstadgad tjänst genom att underresursera den. På så sätt sparar staden 75–100 vårdarlöner per dag.
Samtidigt hindrar Helsingfors stad lika fräckt vårdarnas laglig strejk, som med sunt bondförnuft skulle ha kunnat genomföras om arbetsgivaren hade fått ordning på arbetskraftsresurserna.
Helsingfors stad straffas inte på något sätt för att ha för små vårdarresurser eller för att låta bli att fylla vakanser. Ingen oroar sig för patientsäkerheten, för att inte tala om vårdarnas ork. Riksdagen stiftar heller ingen tvångslag för att förpliktiga Helsingfors stad att fylla vakanserna. Låter det rättvist?
Vårdarnas situation inom hemvården är orimlig: lönerna är oförskämt låga, arbetet är krävande och viktigt, och vårdarna har inte ens möjlighet att strejka för att förbättra sina löner.
Nu har riksdagen dessutom stiftat en lag, som tar bort även de sista möjligheterna till stridsåtgärder, trots att arbetsgivaren med hjälp av en gällande lag redan har hindrat de strejker som meddelats hittills.
Vad är det ens för nytta med lagen? Räcker det inte redan med nedtryckandet av vårdarna?
Skulle det inte vara tid att börja ta tag i själva problemet, det vill säga vårdarbristen. Börja med att förbättra lönerna och arbetsförhållandena. Det är också det enda sättet att fylla vakanserna inom Helsingfors hemvård!
PS. Medlemmar i Tehy och SuPer: Tvångsarbetslagen tystar inte era röster. Det finns fortfarande stridsåtgärder och tvångslagen kan inte hållas ikraft för evigt – förutom kanske i Nordkorea.
Tehys verksamhetschef Else-Mai Kirvesniemi
SuPers intressebevakningsdirektör Anne Sainila-Vaarno