Mer än 100 år senare råder en motstridig och till och med sorglig stämning kring jämställdheten på kvinnodagen i vår utvecklade nordiska demokrati.
Vår nuvarande regering är den mest bakåtsträvande vi har haft på flera decennier och vars jämställdhetsskrivningar är tomma uttalanden utan innehåll. Regeringen utreder metoder för jämlikare fördelning av kostnaderna för föräldraskap och utvecklar tjänster för att förena arbete och familj. Regeringen främjar efterlevnaden av diskrimineringslagstiftningen och principen om lika lön samt utreder åtgärder som kan minska könsuppdelningen inom olika fackområden.Utreder, främjar, utvecklar. Tomt prat driver inte jämställdheten framåt, men försämrar kanske inte heller. Tyvärr är regeringsprogrammet fullt av kraftiga försämringar, som riktas mot kvinnodominerade branscher och påverkar kvinnors ställning på arbetsmarknaden.
Det värsta momentet för kvinnodominerade branscher är reglering av den exportdrivna arbetsmarknadsmodellen genom lag. Vårdarna knuffas in i en evig lönegrop, om riksförlikningsmannens händer är bundna med lagstiftning till en nivå som fastställs av löneförhöjningarna inom exportbranscherna. Löneskillnaderna skulle fastställas på en nivå där kvinnans euro är 84,4 cent. I pensionerna är löneskillnaden ännu högre och i de arbetspensioner som nu betalas ut är kvinnans euro cirka 70 cent. Så här får det inte vara!
Ett annat stort problem är det moment i regeringsprogrammet, enligt vilket ett arbetsavtal för viss tid kan ingås ända upp till ett år utan skälig anledning. Enligt statistiken är det fler kvinnor än män som har tidsbegränsade anställningar, och de är ett stort problem inom den kvinnodominerade social- och hälsovårdsbranschen. Situationen är särskilt svår för kvinnor i barnafödande ålder, som redan nu är utsatta för graviditetsdiskriminering, när anställningsförhållandets längd beräknas till den tidpunkt då familjeledigheten börjar på ett fullständigt otillåtet sätt. Våra medlemmar upplever hela tiden diskriminering på grund av graviditet, men Tehy ingriper i dessa fall och får upprättelse för sina medlemmar. Hur ska det här kunna vara möjligt i fortsättningen om visstidsanställningar tillåts för ett år utan anledning? Man behöver ingen kristallkula för att kunna förutspå att nativiteten sjunker ytterligare.
Riksdagen behandlar lagen om indragning av vuxenutbildningsstödet. Stödet ska dras in den 1 augusti 2024 utan konkreta förslag på ersättande stöd. Vuxenutbildningsstödet används främst av kvinnor. År 2022 var 76 procent av stödets mottagare kvinnor och användningen koncentrerar sig särskilt till social- och hälsovårdsbranschen. Att dra in stödet försämrar ytterligare bristen på arbetskraft inom kvinnodominerade branscher. Till exempel social- och hälsovårdsbranschens yrkesuppgifter är reglerade och behörighetsvillkoren förutsätter examensbaserad tilläggsutbildning och kompletterande utbildning. Stödet har möjliggjort tilläggsutbildning vid sidan av arbetet och fortsatt arbete inom den egna branschen i uppgifter som kräver en högre utbildningsnivå. Yrkesinriktad vuxenutbildning har också möjliggjort att branscher som lider av arbetskraftsbrist har fått arbetskraft. Att dra in stödet är ett dumt beslut som endast leder till fler problem.
Oavlönad första sjukledighetsdag kommer också att slå hårt mot kvinnodominerade branscher. Till exempel inom social- och hälsovårdsbranschen och småbarnspedagogiken eller den privata sektorns lågavlönade servicebranscher är distansarbete inte möjligt och även en oavlönad dag orsakar orimliga löneförluster. Dessutom exponerar arbetet inom social- och hälsovårdsbranschen och småbarnspedagogiken för insjuknande och å andra sidan äventyrar man patienter och klienter om man arbetar när man är sjuk. Varken förnuft eller rimlighet här heller. I fortsättningen kommer man under varje förhandling om kollektivavtalet att förhandla om att arbetsgivaren vill ändra kollektivavtalet till lagens nivå. Och om man inte ändrar det, får man betala priset för det när arbetsvillkoren försämras på någon annan punkt.
En lång lista över åtgärder för att skrota jämställdheten. Samtidigt är detta en nyttig läxa om att inget som är bra och ingen lagstiftning som skyddar arbetstagarna är en självklarhet eller kommer att finnas kvar om man inte fortsätter att försvara den.
Denna kvinnoföraktande regerings program är särskilt ledsamt också därför att tre av regeringens fyra ledande positioner innehas av kvinnor.
Jag vill inte ha dessa regering Orpos taggiga rosor, utan åtgärder för jämställdhetens skull.