Beredskap

Arbetstagaren kan förbinda sig att vara tillgänglig under sin fritid så att han eller hon vid behov kan kallas till arbetet. Detta kallas beredskapstid och räknas inte som arbetstid. Arbetstagaren kan inte åläggas att vara i beredskap om man inte har kommit överens om det via arbetsavtalet eller via ett skillt avtal.

Arbetstagaren är inte skyldig att gå med på att vara i beredskap om man inte har ingått ett avtal.

Beredskap

  • berättigar till ersättning. Ersättningens storlek varierar mellan 20 och 50 procent beroende på kollektivavtal. Ersättningen ska vara större ju mer bindande beredskapen är.
  • räknas som arbetstid i den mån tiden har använts för arbete.

Enligt vissa kollektivavtal (bl.a. AKTA och AVAINTAs kollektivavtal) kan beredskapen även ersättas med ledighet som motsvarar penningersättningen under den regelbundna arbetstiden.

En tjänsteman eller befattningshavare inom ett offentligt samfund får inte vägra vara i beredskap, om det är nödvändigt med tanke på arbetets kvalitet och på grund av särskilt tvingande skäl.

Att avtala om beredskap i arbetsavtalet

Om arbetsgivaren inte kontinuerligt har behov av att ha arbetstagare i beredskap, rekommenderas separat samtycke för varje gång. Genom att ge sitt samtycke till att vara i beredskap samtycker arbetstagaren samtidigt till att utföra det mer- och övertidsarbete som krävs under beredskapstiden.

Arbetsgivaren måste ge arbetstagaren tydliga instruktioner för beredskapen, där det exempelvis framgår hur lång tid det får ta att ta sig till arbetsplatsen.

Beredskapstidens längd och inplaceringen av beredskapstiderna får inte oskäligt försvåra arbetstagarens möjligheter att disponera sin ledighet. Arbetstidslagen och kollektivavtalen innehåller bestämmelser om beredskap.

Uppdaterat 25.2.2021