Bild: iStock

Öppet brev till undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen

Hej Sanni, hur skulle det kännas för dig om du eller någon anhörig till dig utsattes för ett vårdfel?

Studerande, lärare och arbetsgemenskapen inom social- och hälsovårdsbranschen oroar sig för omfånget av och kvaliteten på undervisningen. Lärarna gör sitt bästa men resurserna räcker inte till. Nedskärningarna i utbildningen har särskilt drabbat närundervisningen och omfattningen av den. Alltmer undervisning ordnas på nätet i form av självstudier. Resultatet av sådana studier är inte alltid de bästa. Man kan även ifrågasätta huruvida kompetensen garanteras i oövervakade webbtenter.

Enligt en enkät som Sjuksköterskeförbundet låtit utföra anser omkring 62 procent av studerande att alltför lite kontaktundervisning erbjuds. Relevansen i innehållen i närundervisningen lämnar mycket att önska. Praktiska färdigheter kanske lärs ut vid ett enda tillfälle, utan möjlighet till repetition, även om det handlar om färdigheter som är nödvändiga i det framtida arbetet.

Också på praktikplatserna har man noterat brister och okunnighet i fråga om de studerandes färdigheter. Syftet med praktik är att kombinera det teoretiska kunnandet med praktiska färdigheter. Skolan bör kunna erbjuda de studerande en tillräckligt stabil grund att stå på för att de ska kunna börja bygga sin kompetens utifrån den.

De enorma nedskärningarna i utbildningarna inom social- och hälsovården börjar synas i undervisningen. Alla lider av besparingarna och resursbristerna – patienterna i sista hand.

Vi studerande vill ha och behöver adekvat undervisning och praktik för att klara oss i arbetslivet. Vårt mål är att bli goda experter inom social- och hälsovård, men vi behöver hjälp för att bli det. En inkompetent vårdares misstag kan kosta någons liv. Är du redo att ta det på ditt samvete?
 

På Tehys studentförenings vägnar
Jari Vainio, ordförande